Allhelgonadagen grydde, blommade ut och falnade. I mörkret tände jag en lykta vid Valdemarskorset för att hedra de tusentals gotländska bönder som stupade här år 1361. Jag brukar annars gå till Cornelis grav på Katarina kyrkogård i Stockholm. Också en kämpe.
Ljusen brinner om natten. Tankarna går till pappa, farmor, morfar och alla dem som redan är borta. En dag varar i evighet men livet är kort.
4 kommentarer:
Du tar så bra kort! Imorse läste jag nåt om fotografer som känner sig vilsna för att det är så lätt att ta bra bilder och lätt att visa dem nuförtiden och att det finns bloggare som är väldigt bra fotografer. Då tänkte jag på dig.
Kram!/S
Tack Sigbritt!
Ja jag plåtar som besatt sedan en månad tillbaka. Antingen är det för att jag tycker att det går bra, eller för att jag långa tider är mycket ensam. Ensam på bussen. Ensam i Visby. Själen söker till varje pris kontakt. I brist på andra kan man hitta sig själv.
Kram!
Jag tycker du plåtar bra, men det borde vara mer svartvitt eller?????
Har du photoshop?? Kan få av mig annars...
m
Yes please!
Skicka en kommentar