Det kokar här på jobbet. Arbetstiderna regleras av ett nytt så kallat tidssökningssystem. Det suger! Ena dagen kan man börja fyra på morgonen, nästa nio, för att dagen därpå få en kvällstjänst. Idén är att man som anställd ska känna att man själv påverkar sin arbetstid!
Förut visste de på kommenderingen, som var människor, vilka tjänster man helst ville ha. Nu väljer en maskin jobb åt en, utifrån en önskelista med tre alternativ som man själv har valt. Dessa alternativ är så grovt tilltagna att man blir tvungen att välja minst ett som man inte vill ha. Som jag. Jag valde denna vecka som tredje alternativ att jobba delad tjänst, i tron att den utlovade rättviseprincipen skulle gälla. Maskinen ska nämligen känna av om vissa förare bara får sina förstaalternativ och fördela populära som impopulära tjänster på ett godtagbart sätt. Gissa om jag känner mig lurad.
Beslutet om tidssökningssystemet har redan tagits av Busslinks ledning. Facket har hela tiden ställt sig avvaktande i frågan och lämnade till slut samarbetet. Ett utomfackligt möte som hölls för några veckor sen tände eld i det glödande missnöjet och nu har en namninsamling gjorts och håvat in 300 namn bara från vårat garage. Den ska överlämnas till Busslinks ledning nästa måndag med krav att tidssökningen stoppas. Nu har även Kommunal gått ut med den uppmaningen. Samtidigt införs tidssökning på Lidingö under likartade protester. Därefter står resten av Busslinks garage i hela landet på tur.
Jag tror det kommer att bli en strid på kniven av ett helt annat slag än det där kafferepet (läs: strejken) i somras. Då kom alla beslut uppifrån det centrala facket som man som gräsrot hade svårt att begripa. Nu kommer missnöjet nerifrån, en massiv protest mot arbetsledningens aldrig sinande uppfinningsrikedom vad gäller att slimma verksamheten (dvs oss). Jävlar anåda! Det här kommer att bli intressant!
Fortsättning följer...