I gårkväll gick strömmen, och inte bara i de närmaste kvarteren. Jag gick ut i den mörka gränden. Klockan på armen visade tjugo i tolv. En granne öppnade en dörr. Många undrade väl. Men jag gick in igen. Tände ett ljus och skrev några banala ord i ett block. Jag kände mig så insiktsfull. Sanningen var den motsatta. Jag hade druckit för många whiskey i min ensamhet. Kortslutning. Det straffade sig resten av natten, även om strömmen kom tillbaka. Det straffar sig än idag. Jag går med långsamma steg i det bländande solljuset och undrar vad jag gör här. Och varför. Inte för att det gör någon skillnad. Men något behöver man ju tänka på en dag som denna.
Fotograf: Lasse Nellmer
2 kommentarer:
I gårkväll gick strömmen, och inte bara i de närmaste kvarteren. Jag gick ut i den mörka gränden. Klockan på armen visade tjugo i tolv. En granne öppnade en dörr. Många undrade väl. Men jag gick in igen. Tände ett ljus och skrev några banala ord i ett block. Jag kände mig så insiktsfull. Sanningen var den motsatta. Jag hade druckit för många whiskey i min ensamhet. Kortslutning. Det straffade sig resten av natten, även om strömmen kom tillbaka. Det straffar sig än idag. Jag går med långsamma steg i det bländande solljuset och undrar vad jag gör här. Och varför. Inte för att det gör någon skillnad. Men något behöver man ju tänka på en dag som denna.
Jag är så nyfiken på de banala orden i det där blocket. Ibland tror jag att du för kritisk mot dig själv.
Din älskade
Skicka en kommentar