Jag vaknar och är fortfarande i Visby. Jag undrar hur lång tid det ska ta att vänja sig? Kanske vänjer man sig aldrig vid att vakna vid så många ruiner.Idag ägnade jag mig åt skuggorna, något man bara kan göra när solen lyser. Man får passa på. För mig är skuggor så som ruiner - avtryck. Att se på ett föremål kan vara bländande, varvid man nödgas blunda. Hellre då se det från sidan. Se det efteråt. Från en annan punkt. Och då verkligen se.
1 kommentar:
Fin bild. Känns som en klassisk komposition (av bilder alltså). Sitter och bläddrar på nätet. Svårt att komma till ro. Mycket kaffe blev det ikväll. Alltför stirrig för att stirra på Himmel över Berlin. Jag går och lägger mig med Joyce istället. Nu är jag på sidan 377. Puss.
Lasse
Skicka en kommentar