Lasse har åkt. Det börjar regna. Jag cyklar hem. Allting är overkligt. Jag syr en gardin och skruvar fast en krok. Jag äter fil och möblerar om en badrumshylla. Mörkret faller. Kvällen är tyst. Golvet är gammalt som gatan. Väggen tjock som en flodhäst. En granne har hund och steker i olja. En annan heter Anton och har katt. Vaktmästaren lystrar till Sven-Göran. Han tar hand om kartongerna. Dem jag ställde under trappen. Micke - flyttgubben - kom och lagade min grammofon. Det var bara att fästa drivremmen och plugga i kontakten. Jag känner mig som en idiot. Världens bortskämdaste. Alla är snälla och ingenting upphör att vara magiskt bara för att man vänjer sig.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ensam på väg
från din dröm
till andra sidan havet

tänker jag
nu blir väl ändå
kärleken själva navet

känner jag
så har det varit
men nu desto mera

längtar jag
att snurra hjulet
så drömmarna blir flera.

Lasse