Jag vaknade med halsont och tänkte att det inte får vara sant. Jag får INTE bli sjuk när jag om bara några dagar ska ge ut min första, egna bok. Men efter frukost kände jag mig bättre. De israeliska trupperna fortsätter att dra sig ur Gaza och Obama värmer upp inför svärandet av presidenteden ikväll. Man ska inte klaga.
Ute på stan cirklade jag runt i åtskilliga affärer utan att betala. Jag avstod från att köpa snygga t-shirts på Coop Forum för 15 kr styck, mottog mediciner på avbetalning och fyllde en kundkorg på Clas Ohlson för att därefter ångra mig och lägga tillbaka allt. Jag vet inte vad som tog åt mig. Inköpslistan var lång. Jag hade faktiskt ärenden att uträtta! Men det enda som hände var att jag tappade bort diverse persedlar vilket jag aldrig brukar göra. Öronlapparna försvann på Apoteket, men det märkte jag inte förrän efter att jag lämnat Intersport. Och cykelnyckeln hamnade i en igentejpad påse istället för i jackfickan. Det tog 20 minuter att hitta den ute på en vindpinad parkering långt från ära och redbarhet. Bland annat tömde jag min handväska två gånger, vilket - med tanke på alla fack och sidofickor - inte är en lek. När jag kom hem försvann handskarna i hallen, redan innan jag fått av mig skorna. Fråga mig inte varför jag la dem under en mapp uppe på byrån istället för i korgen där jag ALLTID brukar lägga dem? Det hela liknade en fars, med mig själv som enda åskådare. Som tur var kostade äventyret mig ingenting. Inte ens de över hundra böckerna som jag släpade hem från tryckeriet var något jag behövde betala för. Inte i dag i alla fall.
Det började regna. Jag sorterade mina trycksaker och gick ner i källaren och upp igen. Saker bytte plats. Jag smorde en mandelkvarn och skruvade krokar i hatthyllan. På eftermiddagen försökte jag mig på att handla igen, men Kränku hade ingen textilfärg och färghandeln i Södercentrum hade inget fixsalt. På Bokia hade de inte den pocket jag letade efter och på Wedins återstod bara fula stövlar i fel storlek. Jag växlade till mig två rör femkronor på Nordea och la fram en tjuga för en cafe au lait på Hedbergs. Det var så långt mina affärstransaktioner sträckte sig den här dagen. Vad det nu var för en dag.
Klockan är snart fem. Jag ska gräva i kylen och tillaga något snabbt. Dags att bänka sig framför teven och se Obama bli president i direktsändning. Om jag inte har förlagt antennsladden på en hylla på H&M.