En dag i Uppsala

Mamma och jag pratade om döden. Jag hade för mig att hon ville bli begravd i sin brudklänning, men där hade jag fel. Hon vill bli begravd i sitt sidennattlinne, det hon fick av pappa när han kom från Paris för sextio år sen.
Han fastnade i tullen på grund av det där nattlinnet. Man fick inte föra siden över gränsen hur som helst men farsan hade inte fattat att det var äkta. Han övertygade tullpolisen om att det visserligen var ett vackert nattlinne, men av ordinärt material och slapp förtulla.
Mamma drar ut byrålådan och visar. Allt är förberett. Viktiga papper, några kuvert med adekvat innehåll, lite klipp, tips och råd. Och så påsen med nattlinnet och bic-pennan. Hon älskar svarta bic-pennor. De ligger överallt. För korsordslösning, för brevskrivning och kom-ihåg. En av dem ska med i graven. Bara så att vi vet. Även om det skulle dröja till 2023.

Inga kommentarer: